Uppenbarelse

Satt och tittade på partiledardebatten i riksdagen idag och upplevde ett ögonblick av klarhet när jag såg centerledaren Maud Olofsson gå upp i talarstolen. Nu kände jag igen henne, där hon stod i sin rosa dräkt, här hade vi Dolores Umbridge. För er som läst Harry Potter och Fenixorden är hon en bekant figur.

Det var bara rosetten på huvudet som fattades.

Liberala arbetsmarknadsplaner

Lyssnade igår på Studio Ett, ett av inslagen handlade om hur centerns, folkpartiets och moderaternas ungdomsförbund vill avskaffa sexköpslagen.

I god liberal anda ska man få välja själv vad man ska göra med sitt liv, om man har något val alltså...

Samtidigt kommer Centern, som verkar ha tagit över den nyliberala ledningströjan i politiken, med förslag på hur anställningsskyddet ska försämras för alla men i synnerhet för unga människor.

Ska man se något samband i detta?

Är tanken att om man får sparken så kan man ju alltid prostituera sig eller hur tänker de?

Lost lambs

lamb lost without beer bottle

Emergency today, two of the bottle fed lambs has gone AWOL. Since they are bottle fed they are recognized on their reaction to human presence, they go wild when you approach them, especially if you carry an old beer bottle. Despite the view people may have of me, I don't usually walk around with a beer bottle in my hand, so trying to find them was difficult.

S0 far no luck.

There are theories that the fox might have gotten himself a dinner, but the odds is so far not high on that option.

UPDATE

They have now returned from where ever they went, so everyrhing is calm again.

Penne al la Siciliana

So I finally made it, the dish that has been haunting me for at least 10 years, Penne al la Siciliana. Its a dish I used to eat at my favorite Italian restaurant in Geneva. The kind of place that reminds you of the restaurant in Lady and the Tramp and the meat ball scene they allways show on TV at Christmas in Sweden.

Anyways, this dish is a insider dish since it isn't on the menu but almost everybody eats it, they have great pizza and lots of other good food but this is best and most delicious one, at least in my taste.

It might not look like much, but looks are deceiving

To bad my babe don't like eggplant and most of all can't eat it. But Amanda loves it so that's good.

Anyone want to try this dish, drop me a not and I mail you the recipe, pronto.

----------------
Now playing: Chick Webb And His Orchestra - Don't Be That Way
via FoxyTunes

Mumin

Tog just en av alla dessa knasiga tester som finns på Facebook, den här handlade om vilken figur i Mumindalen man liknade mest. Tydligen så liknar jag mest Snusmumriken. Så nu kanske jag måste läsa på vad den där Snusmumriken är för en figur. För några dagar sen gjorde jag en liknande test, den gången handlade det om vilken Beatlesmedlem man var, den här gången blev jag Paul, visst jag spelade bas i ett tidigare del av livet, men det är nog allt jag har gemensamt med den snubben. Ska jag vara ärlig så gillar jag inte hans låtar, eller de av Beatles låtar som jag tror mig veta har Macca som upphovsman.

Så konstigt det kan vara med såna där tester.

Nu utan mera dröjesmål ska jag gå och leta upp något att läsa för att förkovra mig om Mumin och kanske främst om Snusmumriken.

----------------
Now playing: Freddie Wadling - Farlig liten jävul

Helvetes jävla snö

För andra gången på bara några dagar snöar det! Det är som om naturen visar upp vad våren skulle innebära, sol, fågelkvitter och allt annat som verkar livgivande å så drämmer den till med snö som gör att man sjunker tillbaka ned i någon sorts depressionsdvala. Hu vad trist det är.

Igår var hunden och jag nere vid bäcken och lyssnade på porlet. Idag har jag ingen lust att ge mig ut och pulsa i snön. Det kom ytterligare lamm inatt. Stackare, det måste vara hemskt att födas till denna kyla.

Inte den bäck jag såg igår men i alla fall en bäck

Vår vår

Solen blänker på växthusen och gör att jag knappt ser något. Hunden skäller i köket, hon vill ut, när jag släpper ut henne skäller hon och vill in. Jag förstår henne, tror jag, hon ha sällskap. Vem vill inte det.

I morse hade jag en häftig dröm, minns slutet tydligast, jag dansade med Grace Hanadarko, en långsam tät dans som mest påminnde om hångel. Vi dansade till Bob Marley - Exodus. Det var definitivt en fem plus dröm. Men så rycktes jag ur hennes armar och väcktes av dator som spelade, ingen tiotusenkronorsfråga, Bob Marley - Exodus. Jag hade lovat att skjutsa folk till första tåget som gick 6:32 så det var tidig morgon som gällde.

Min teori när det gäller drömmar är att det gäller att vakna när det är som bäst om man ska minnas dem. Så även om det är smärtsamt att ryckas ut Holly Hunters armar så om jag fortsatt sova så hade jag nog inte kunnat minnas något av det hela. Som det var nu så kunde jag efter slutförd skjuts återgå till värmen i sängen och försöka återuppta drömmen. Minns naturligtvis inget av det.

Helt klart är dock att det sista jag gjorde igårkväll var att kolla in det senaste avsnittet av Saving Grace, så det måste ju finnas en koppling där. Får se till att avsluta kvällen med något riktigt najs så att drömmarna får näring.

Saving Grace Season 1 Rapid Recap

Fel bro

Från den plats jag sitter just nu ser jag Essingeleden på sin väg från Kungsholmen över till Solna. Så här på kvällen är det en häftig syn, som att ha en skärmsläckare, med lite rörelse i, bliarna som far på sin väg norr- eller söderut och flyget på väg in för landning på Bromma.

Det är dock en sak jag inte förstår, då och då sitter jag där och tittar och i mitt huvud förflyttas jag då till Eskilstuna. Bron jag tittar på är Nybron, husen på andra sidan är Statt och Hamlet-huset.

Vet inte varför, om jag någonstans i mitt undermedvetna har en längtan till Eskilstuna. Mina medvetna sinnen vill absolut inte dit.

Skumt!

Tröttsam minnesförlust

Den fredskonferens som skulle arrangeras i Sydafrika som upptakt till fotbolls-VM nästa år är avblåst enligt DN. Orsaken är att flera av de fredspristagare som inbjudits till konferensen hotat bojkotta konferensen eftersom Dalai lama nekats visum till Sydafrika.

Enligt de sydafrikanska arrangörerna hotar Dalai lamas närvaro att dra uppmärksamheten från fotbolls-VM.

Det måste vara skönt att få makt och kunna bestämma vem som får besöka ens land. Att de regeringsrepresentanter i Sydafrika som tidigare förtrycktes nu verkar ha glömt sin egen historia och inte kan se att det kanske finns vissa likheter mellan apardheiten i det forna Sydafrika och det förtryck som tibetanerna utsätts för i sitt eget land.

Jag kan inte känna något annat är förakt för en regering som sätter handelsutbyte före demokratiska fri- och rättigheter, tyvärr är inte Sydafrika det enda landet som gör det. Men på något sätt så tycker man att de som tidigare själva varit utsatta för förtryck borde känna starkare solidaritet med andra förtryckta. Men minnet är kort och dåligt.

Skamligt!

Things we lost in the Fire

Susanne Bier har verkligen lyckats med sin senaste film "Things We Lost in the Fire". Med skådisar som Halle Berry och Benicio Del Toro kanske det inte är så konstigt, men jag tycker hon har lyckats skapa en dansk film i Hollywood. Alltså en film som inte känns som Hollywood men som samtidigt har alla de resurser som en Hollywood-film har.

Ger mig lust att kolla upp Benicio Del Toro och se något med honom. Halle Berry är jag alltid, konstigt nog, sugen att se mer av...

Nattamat

Att bli hungrig mitt i natten kan vara svårt, en snabb titt i köket och en sökning på webben och jag hittade detta. Så nu ska jag gå och sätta på ugnen och skära tomat. Med tanke på vädret och årstiden tror jag att det får hetta "Dimmans mat".

Bon app!

ORIGINAL TOMATO BRUSCHETTA RECIPE BY MEDITERRANEAN MEALS
Uploaded by medimeals

Var är Tage???

Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.
Thorbjörn Fälldin i riksdagsdebatten 28 april 1976 om kärnkraftsfrågan.
Referat ur Ekot den 28 april 1976.

Det är nu över snart 33 år sedan den dåvarande Centerledaren Thorbjörn Fälldin fällde dessa ord. Fyra år efter det uttalandet och ett år efter Harrisburgolyckan genomfördes en folkomröstning. Visserligen är folkomröstningar i Sverige "bara" rådgivande, men det rådgivande resultatet 1980 var att:

• 38% röstade mot kärnkraft och linje 3, vars krav var att kärnkraften skulle avskaffas inom tio år. Företräddes av Centern, KDS och Vänsterpartiet.
  
• 39% röstade linje 2 som var ett avskaffande av kärnkraften på sikt, de reaktorer som fanns och som var under konstruktion skulle få användas men inga fler reaktorer skulle byggas. Företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet.
  
• 18% röstade på linje 1 som var nästan samma som linje 2. Företräddes av Moderaterna.
  

Skillnaden mellan linje 1 och 2 var att i linje 2:s förslag fanns ett tillägg som bland annat innehöll följande text:

Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.

Just det tillägget var den punkt som gjorde att Moderaterna inte kunde ställa sig bakom linje 2.

Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla kärnkraftverk skulle vara avvecklade 2010. Årtalet sattes då man gav de sist startade verken 25 års livslängd. Men ju närmare 2010 vi kommit desto kallare fötter har riksdagspolitikerna fått. Det fanns en period under senare delen av 80-talet efter Tjernobylkatastrofen då kärnkraftens framtid i Sverige såg ganska mörk ut, nästan lika död som Pripjat och dess omgivning.

Men nu har alltså KD, Centern och Folkpartiet bytt fot, istället för att stå för sina tidigare ståndpunkter och följa folkomröstningen vill man låta bygga nya kärnreaktorer. Dessutom ska de vara privata.

På den presskonferens då Alliansen presenterade sitt nya energibeslut sa Maud Olofsson att hon gjorde det här för sina barn och barnbarn. Frågan som man ställer sig är väl vad man ska göra med kärnavfallet, Maud Olofssons (och alla andras) barn, barnbarn, barnbarnsbarn, barnbarnsbarn, barnbarnsbarnsbarn, barnbarnsbarnsbarnsbarn och så vidare en himla massa generationer får den fina presenten. Den tid det tar för kärnbränslet är nämligen tusentals år, allt enligt Strålsäkerhetsmyndigheten som sedan förra året har ansvar för dessa frågor. Tidigare hette myndigheterna Statens strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion, lustigt förresten att man bytt namn sådär. Kan det vara så strålsäkerhet låter bättre än strålskydd? Kärnkraftsinspektion kan påminna om att det krävs inspektion och kontroll. Visst låter det värre med atomkraft, påminner säkert för mycket om atombomber.

Som jag redan nämnt så ska det staten inte vara med och bygga och äga av de nya kärnreaktorerna det överlåter man till företagen. Samma företag som så föredömligt lämnade Oskarshamns kärnkraftverk obevakat nattetid.

Det är i stunder som denna jag saknar Tage Danielsson med hela mitt hjärta. Hans monolog om sannolikhet från 1979 är aktuell även idag.

Vi går mot en strålande framtid, tyvärr kanske inte strålande på det sätt vi hoppats på.




----------------
Now playing: Monica Zetterlund - Var blev ni av?
via FoxyTunes

Miljökatastrof eller ej

Såg slutet av en repris av Agenda idag, där debatterade en Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer med Elisabeth Höglund, känd från SVT och Public Service. Man diskuterade miljöhot eller för att vara mer precis klimatkrisen.

Schultz representerade media och synpunkten att klimatkrisen är ett seriöst hot mot jordens befolkning. Höglund förde linjen att klimatkrisen är överdriven och att etablerad media censurerar dem som har samma ståndpunkt som henne.

Som jag sa inledningsvis så såg jag bara slutet, men jag blev så trött att jag absolut inte vill utsätta mig för att kolla på webversionen av programmet, det finns här för den som är intresserad.

Av vad jag såg såg av diskussionen så ville Höglund att de som inte tror på global uppvärmning ska få komma till tals, Schultz uppfattning var att det hade man gjort i flera år, 95 - 97 % av forskarna anser att klimatkrisen är verklig. Nu hade världens regeringar (nästan alla om jag fattade rätt) acepterat teorin och ska samlas i Köpenhamn för att diskutera åtgärder.

Mina känslor i det här sammanhanget är närmast att visst har man rätt att tvivla, men räcker det inte nu? Är det inte dags att sätta igång med allt vi kan för att stoppa miljöhoten. På något sätt känns det som om att det är för mycket snack och för lite verkstad. Vi har inte tid att tjafsa mer.

Dessutom tycker jag att vi har ett ansvar för kommande generationer, även om vi som de sa i ett annat TV-program kan bli 200-år om den medicinska utvecklingen fortsätter, så tror jag inte att det gäller vår generation. Vi kommer att att lämna över förr snarare än senare och då gäller det att det finns något kvar inför framtiden. Vi kan inte lämna jorden som en avbarrad julgran i mitten av januari, det är det ingen som har någon nytta av.

----------------
Now playing: Lill-Babs - Gröna, Granna, Sköna, Sanna Sommar
via FoxyTunes

Fredagslängtan

När jag var ung, någon gång på 70-talet, hade jag en kompis som jobbade på den stora traktorfabriken, han hade en snubbe i sitt omklädningsrum som alltid sjöng samma sång varje fredag.

När lördagkvällen kommer till horhuset vi lunkar
och den som inga pengar har står utanför och ....
(ja något som rimmar på lunkar alltså)

Det är väl så vi ofta känt på fredagen inför helgen. Jätteförväntningar. En annan populär sång på den tiden var Nationalteaterns låt om När fredagskvällen kommer osv... kommer inte ihåg vad den heter, men den hade samma tema som den som min kompis jobbarkompis sjöng.

Personligen har jag nog tyckt att torsdagar brukade vara de bästa, dels kunde man äta pannkaka, dels hade man hela helgen framför sig. Den är så nära att man kan känna lukten av den. Fredagar har helgen redan börjat. Då kan man börja koppla av redan vid lunchdags. Fundera på vad man ska köpa på systemet på vägen hem från jobbet. Ska det bli en vin helg eller ska det bli öl som vanligt. Kanske chocka kroppen med sprit?

Eller riktigt göra det, inte köpa något alls utan ta en vit helg, men det kan bli tufft, oftast slutar det med att man hamnar på krogen och bränner alldeles för mycket pengar.

Det är över ett är sedan jag haft den där underbara ”snart-börjar-helgen” känslan.

Då jobbade jag på ett internetföretag som kundsupport. Ja ska jag vara riktigt ärlig så är det nog nästan ett och ett halvt år sedan jag verkligen kände den förväntan som en ledig helg kan ge. Från augusti till december när jag slutade jobbade jag varannan helg och till klockan 22 de fredagar jag var ledig lördag – söndag.

Innan dess hade jag en videobutik vilket innebar arbete minsta 50 timmar i veckan, oftast blev det omkring 65 med alla förberedelser, inköp och allt annat som skulle göras. Då hade man inte tid med helger och ledighet, kunde man få några timmar en lördag eller söndag var det skönt och man orkade inte göra någonting.

Nu har jag väntat på visum för att få återförenas med min familj i snart ett år. Det har varit segt, minst sagt. Ett göra ingenting, att vänta, inte veta när man kan få ett besked. Ovissheten är olidlig.

Så jag har hittat på projekt, saker att göra. Oftast blir det saker jag gör med datorn, vet inte hur många gånger jag gjort om skrivbordet.

Att resa i fantasin är en annan sysselsättning jag ägnat mig åt.

Det är ett bra sätt att resa på, man behöver inte ta några sprutor, man blir inte magsjuk, man drabbas inte av jet-lag och man slipper sitta som fastklämd i en råttfälla, eller flygplansstol som det även kallas. Kan jag rå för att jag är 1,94 cm lång och kraftigt byggd? Ja, ja, det finns de som kallar det tjock, jag kallar det muskler i vila. Eller som har gått i ide kanske.

Nå, slutsatsen av detta är att man kan inte njuta av ledighet om man inte arbetar, är man alltid ledig blir vardag och helg så lika att det enda sättet att skilja dem åt är tv-programmet och ntalet lediga p-platser på gården. Å hur kul är det, att inte ha något att se fram emot.

----------------
Now playing: Nino Rota - La Poupée Automate
via FoxyTunes

Bröd och skådespel

Jag har börjat baka. Skyller det på undersysselsättning, och nyfikenhet kanske lite. Mest av allt ska jag kanske ge äran till detta till Amanda och Annika som under hösten bakat både det mörkt och ljust matbröd i en ständig ström. Baguetter, foccaccia och den fantastiska Britta-limpan.

Just nu har jag en deg på jäsning, ska prova en foccaccia med rödlök och parmesan, tyckte det lät väldigt gott och tänkte att det kanske kan passa till tortellini med gorgonzolasås som står på menyn för kvällen.

Annars händer det inte så mycket, jag väntar på visum.

Då händer det mer hemma, Matt har fått en chans att träffa en acting coach, vilket skulle öka hans chanser att få skådisjobb. Hoppas det går bra och att han kan komma igång med det han gillar bäst.

Hur gick det med brödet? Jag lät rödlöken brynas lite för hårt, så brödet blev sådär. Men nästa gång så...

----------------
Now playing: Johnny Cash - One Piece At A Time
via FoxyTunes

Mediaspelare

Att det ska vara så svårt att hitta en bra musikspelare till datorn som fungerar. Min favorit var länge Mediamonkey, men så började den strula. Kraschade stup i kvarten. Så jag sökte lite för att se om jag kunde hitta något tips på vad jag kunde göra för att fixa det, hittade en uppgift att programvaran till SonyEricsson telefoner kunde ställa till det och jag hade deras sunkiga synkprogram på datorn, så snabbt åkte det, använder inte telefonen här i alla fall...

Så då fungerade det i flera veckor utan problem. Så i helgen började det strula igen. Den här gången började jag med att ta bort alla plugins som jag hade till MM, men det hjälpte inte. Så då åkte det ut. Nu provar jag Foobar2000, en trevlig spelare som jag använt till audioböcker sedan länge, tyvärr har den inte någon bra översikt över låtbiblioteket, jag har i alla fall har ännu inte upptäckt någon. Men jag fortsätter att leta. FB2k har en stor community som fixar plugins och skins så någonstans ska det väl finnas något användbart.

Tips mottages tacksamt. Och jag återkommer sannolikt om detta.

Ghost in the radiator

Strax före jul såg jag en dokumentär på SVT om Chelsea Hotel på 23e gatan i New York. Hotellet är känt för alla författare, musiker och konstnärer som bott där längre eller kortare tid. 1995 i november tillbringade jag två nätter där. Jag var på väg tillbaka till Genéve efter en konferens i Washington D.C. och ville passa på att återvända till New York, jag hade varit där för första gången i mars året innan och det besöket hade givit mersmak.

Så väl incheckad där var jag rejält trött efter en hård vecka med sena kvällar så jag tänkte ta det lugnt första kvällen. Så ett besök i en butik rätt över gatan resulterade i ett sex-pack, tilltugg och på samma sida som hotellet låg en pizzabutik där jag köpte två Calzone. På väg tillbaka till rummet la jag märke till en sötaktig lukt i korridoren, inte olik den doft man ibland kan känna på rockkonserter, men kanske framförallt på reggekonserter. Nå det var ju ett ställe där många "fria" människor bodde så varför inte.

En snabb koll i tv-programmet visade att X-files var kvällens höjdpunkt. Det visade sig vara den episod där vi mötte Eugene Victor Tooms för första gången. En kannibal som äter upp sina offers lever, som om det inte räckte hade han också möjligheten att krypa genom väldigt trånga luftkanaler och pressa sig genom öppningar något större än en normal brevlåda. Så det blev lite läskigt där trots ölen och pizzan.

Jag somnade lite senare bara för att vakna halv fyra på natten efter en hemsk mardröm. Drömmen utspelade sig i rummet där jag sov och jag sov där samtidigt som någon med en lufttrycksborr höll på att rasera vägen bakom sängen. Det slutade med att sängen och jag i den föll ut från åttonde våningen rakt ned i gränden bakom hotellet, då vaknade jag. Sängen stod kvar i rummet, på samma plats som den stått när jag somnat. Men borren kunde jag höra, men nej, det var inte en borr, det var elementen som lät.

Så i filmen om Chelsea Hotel berättar en av de bofasta om elementen och hur de kan låta. Enligt den här personen hade Bob Dylan inspirerats av elementen oväsendet i elementen och beskrivit dem med en textrad i "Visions of Johanna".

Var hamnar en sån upplevelse på "jag mötte Lassie-skalan"? Eller handlar det mer om "six degrees of separation"?

----------------
Now playing: David Byrne, Brian Eno - Life Is Long
via FoxyTunes