Ghost in the radiator

Strax före jul såg jag en dokumentär på SVT om Chelsea Hotel på 23e gatan i New York. Hotellet är känt för alla författare, musiker och konstnärer som bott där längre eller kortare tid. 1995 i november tillbringade jag två nätter där. Jag var på väg tillbaka till Genéve efter en konferens i Washington D.C. och ville passa på att återvända till New York, jag hade varit där för första gången i mars året innan och det besöket hade givit mersmak.

Så väl incheckad där var jag rejält trött efter en hård vecka med sena kvällar så jag tänkte ta det lugnt första kvällen. Så ett besök i en butik rätt över gatan resulterade i ett sex-pack, tilltugg och på samma sida som hotellet låg en pizzabutik där jag köpte två Calzone. På väg tillbaka till rummet la jag märke till en sötaktig lukt i korridoren, inte olik den doft man ibland kan känna på rockkonserter, men kanske framförallt på reggekonserter. Nå det var ju ett ställe där många "fria" människor bodde så varför inte.

En snabb koll i tv-programmet visade att X-files var kvällens höjdpunkt. Det visade sig vara den episod där vi mötte Eugene Victor Tooms för första gången. En kannibal som äter upp sina offers lever, som om det inte räckte hade han också möjligheten att krypa genom väldigt trånga luftkanaler och pressa sig genom öppningar något större än en normal brevlåda. Så det blev lite läskigt där trots ölen och pizzan.

Jag somnade lite senare bara för att vakna halv fyra på natten efter en hemsk mardröm. Drömmen utspelade sig i rummet där jag sov och jag sov där samtidigt som någon med en lufttrycksborr höll på att rasera vägen bakom sängen. Det slutade med att sängen och jag i den föll ut från åttonde våningen rakt ned i gränden bakom hotellet, då vaknade jag. Sängen stod kvar i rummet, på samma plats som den stått när jag somnat. Men borren kunde jag höra, men nej, det var inte en borr, det var elementen som lät.

Så i filmen om Chelsea Hotel berättar en av de bofasta om elementen och hur de kan låta. Enligt den här personen hade Bob Dylan inspirerats av elementen oväsendet i elementen och beskrivit dem med en textrad i "Visions of Johanna".

Var hamnar en sån upplevelse på "jag mötte Lassie-skalan"? Eller handlar det mer om "six degrees of separation"?

----------------
Now playing: David Byrne, Brian Eno - Life Is Long
via FoxyTunes