Såg slutet av en repris av Agenda idag, där debatterade en Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer med Elisabeth Höglund, känd från SVT och Public Service. Man diskuterade miljöhot eller för att vara mer precis klimatkrisen.
Schultz representerade media och synpunkten att klimatkrisen är ett seriöst hot mot jordens befolkning. Höglund förde linjen att klimatkrisen är överdriven och att etablerad media censurerar dem som har samma ståndpunkt som henne.
Som jag sa inledningsvis så såg jag bara slutet, men jag blev så trött att jag absolut inte vill utsätta mig för att kolla på webversionen av programmet, det finns här för den som är intresserad.
Av vad jag såg såg av diskussionen så ville Höglund att de som inte tror på global uppvärmning ska få komma till tals, Schultz uppfattning var att det hade man gjort i flera år, 95 - 97 % av forskarna anser att klimatkrisen är verklig. Nu hade världens regeringar (nästan alla om jag fattade rätt) acepterat teorin och ska samlas i Köpenhamn för att diskutera åtgärder.
Mina känslor i det här sammanhanget är närmast att visst har man rätt att tvivla, men räcker det inte nu? Är det inte dags att sätta igång med allt vi kan för att stoppa miljöhoten. På något sätt känns det som om att det är för mycket snack och för lite verkstad. Vi har inte tid att tjafsa mer.
Dessutom tycker jag att vi har ett ansvar för kommande generationer, även om vi som de sa i ett annat TV-program kan bli 200-år om den medicinska utvecklingen fortsätter, så tror jag inte att det gäller vår generation. Vi kommer att att lämna över förr snarare än senare och då gäller det att det finns något kvar inför framtiden. Vi kan inte lämna jorden som en avbarrad julgran i mitten av januari, det är det ingen som har någon nytta av.
----------------
Now playing: Lill-Babs - Gröna, Granna, Sköna, Sanna Sommar
via FoxyTunes
Monday, January 26, 2009
Fredagslängtan
När jag var ung, någon gång på 70-talet, hade jag en kompis som jobbade på den stora traktorfabriken, han hade en snubbe i sitt omklädningsrum som alltid sjöng samma sång varje fredag.
Personligen har jag nog tyckt att torsdagar brukade vara de bästa, dels kunde man äta pannkaka, dels hade man hela helgen framför sig. Den är så nära att man kan känna lukten av den. Fredagar har helgen redan börjat. Då kan man börja koppla av redan vid lunchdags. Fundera på vad man ska köpa på systemet på vägen hem från jobbet. Ska det bli en vin helg eller ska det bli öl som vanligt. Kanske chocka kroppen med sprit?
Eller riktigt göra det, inte köpa något alls utan ta en vit helg, men det kan bli tufft, oftast slutar det med att man hamnar på krogen och bränner alldeles för mycket pengar.
Det är över ett är sedan jag haft den där underbara ”snart-börjar-helgen” känslan.
Då jobbade jag på ett internetföretag som kundsupport. Ja ska jag vara riktigt ärlig så är det nog nästan ett och ett halvt år sedan jag verkligen kände den förväntan som en ledig helg kan ge. Från augusti till december när jag slutade jobbade jag varannan helg och till klockan 22 de fredagar jag var ledig lördag – söndag.
Innan dess hade jag en videobutik vilket innebar arbete minsta 50 timmar i veckan, oftast blev det omkring 65 med alla förberedelser, inköp och allt annat som skulle göras. Då hade man inte tid med helger och ledighet, kunde man få några timmar en lördag eller söndag var det skönt och man orkade inte göra någonting.
Nu har jag väntat på visum för att få återförenas med min familj i snart ett år. Det har varit segt, minst sagt. Ett göra ingenting, att vänta, inte veta när man kan få ett besked. Ovissheten är olidlig.
Så jag har hittat på projekt, saker att göra. Oftast blir det saker jag gör med datorn, vet inte hur många gånger jag gjort om skrivbordet.
Att resa i fantasin är en annan sysselsättning jag ägnat mig åt.
Det är ett bra sätt att resa på, man behöver inte ta några sprutor, man blir inte magsjuk, man drabbas inte av jet-lag och man slipper sitta som fastklämd i en råttfälla, eller flygplansstol som det även kallas. Kan jag rå för att jag är 1,94 cm lång och kraftigt byggd? Ja, ja, det finns de som kallar det tjock, jag kallar det muskler i vila. Eller som har gått i ide kanske.
Nå, slutsatsen av detta är att man kan inte njuta av ledighet om man inte arbetar, är man alltid ledig blir vardag och helg så lika att det enda sättet att skilja dem åt är tv-programmet och ntalet lediga p-platser på gården. Å hur kul är det, att inte ha något att se fram emot.
----------------
Now playing: Nino Rota - La Poupée Automate
via FoxyTunes
När lördagkvällen kommer till horhuset vi lunkarDet är väl så vi ofta känt på fredagen inför helgen. Jätteförväntningar. En annan populär sång på den tiden var Nationalteaterns låt om När fredagskvällen kommer osv... kommer inte ihåg vad den heter, men den hade samma tema som den som min kompis jobbarkompis sjöng.
och den som inga pengar har står utanför och ....
(ja något som rimmar på lunkar alltså)
Personligen har jag nog tyckt att torsdagar brukade vara de bästa, dels kunde man äta pannkaka, dels hade man hela helgen framför sig. Den är så nära att man kan känna lukten av den. Fredagar har helgen redan börjat. Då kan man börja koppla av redan vid lunchdags. Fundera på vad man ska köpa på systemet på vägen hem från jobbet. Ska det bli en vin helg eller ska det bli öl som vanligt. Kanske chocka kroppen med sprit?
Eller riktigt göra det, inte köpa något alls utan ta en vit helg, men det kan bli tufft, oftast slutar det med att man hamnar på krogen och bränner alldeles för mycket pengar.
Det är över ett är sedan jag haft den där underbara ”snart-börjar-helgen” känslan.
Då jobbade jag på ett internetföretag som kundsupport. Ja ska jag vara riktigt ärlig så är det nog nästan ett och ett halvt år sedan jag verkligen kände den förväntan som en ledig helg kan ge. Från augusti till december när jag slutade jobbade jag varannan helg och till klockan 22 de fredagar jag var ledig lördag – söndag.
Innan dess hade jag en videobutik vilket innebar arbete minsta 50 timmar i veckan, oftast blev det omkring 65 med alla förberedelser, inköp och allt annat som skulle göras. Då hade man inte tid med helger och ledighet, kunde man få några timmar en lördag eller söndag var det skönt och man orkade inte göra någonting.
Nu har jag väntat på visum för att få återförenas med min familj i snart ett år. Det har varit segt, minst sagt. Ett göra ingenting, att vänta, inte veta när man kan få ett besked. Ovissheten är olidlig.
Så jag har hittat på projekt, saker att göra. Oftast blir det saker jag gör med datorn, vet inte hur många gånger jag gjort om skrivbordet.
Att resa i fantasin är en annan sysselsättning jag ägnat mig åt.
Det är ett bra sätt att resa på, man behöver inte ta några sprutor, man blir inte magsjuk, man drabbas inte av jet-lag och man slipper sitta som fastklämd i en råttfälla, eller flygplansstol som det även kallas. Kan jag rå för att jag är 1,94 cm lång och kraftigt byggd? Ja, ja, det finns de som kallar det tjock, jag kallar det muskler i vila. Eller som har gått i ide kanske.
Nå, slutsatsen av detta är att man kan inte njuta av ledighet om man inte arbetar, är man alltid ledig blir vardag och helg så lika att det enda sättet att skilja dem åt är tv-programmet och ntalet lediga p-platser på gården. Å hur kul är det, att inte ha något att se fram emot.
----------------
Now playing: Nino Rota - La Poupée Automate
via FoxyTunes
Friday, January 23, 2009
Bröd och skådespel
Jag har börjat baka. Skyller det på undersysselsättning, och nyfikenhet kanske lite. Mest av allt ska jag kanske ge äran till detta till Amanda och Annika som under hösten bakat både det mörkt och ljust matbröd i en ständig ström. Baguetter, foccaccia och den fantastiska Britta-limpan.
Just nu har jag en deg på jäsning, ska prova en foccaccia med rödlök och parmesan, tyckte det lät väldigt gott och tänkte att det kanske kan passa till tortellini med gorgonzolasås som står på menyn för kvällen.
Annars händer det inte så mycket, jag väntar på visum.
Då händer det mer hemma, Matt har fått en chans att träffa en acting coach, vilket skulle öka hans chanser att få skådisjobb. Hoppas det går bra och att han kan komma igång med det han gillar bäst.
Hur gick det med brödet? Jag lät rödlöken brynas lite för hårt, så brödet blev sådär. Men nästa gång så...
----------------
Now playing: Johnny Cash - One Piece At A Time
via FoxyTunes
Just nu har jag en deg på jäsning, ska prova en foccaccia med rödlök och parmesan, tyckte det lät väldigt gott och tänkte att det kanske kan passa till tortellini med gorgonzolasås som står på menyn för kvällen.
Annars händer det inte så mycket, jag väntar på visum.
Då händer det mer hemma, Matt har fått en chans att träffa en acting coach, vilket skulle öka hans chanser att få skådisjobb. Hoppas det går bra och att han kan komma igång med det han gillar bäst.
Hur gick det med brödet? Jag lät rödlöken brynas lite för hårt, så brödet blev sådär. Men nästa gång så...
----------------
Now playing: Johnny Cash - One Piece At A Time
via FoxyTunes
Tuesday, January 13, 2009
Mediaspelare
Att det ska vara så svårt att hitta en bra musikspelare till datorn som fungerar. Min favorit var länge Mediamonkey, men så började den strula. Kraschade stup i kvarten. Så jag sökte lite för att se om jag kunde hitta något tips på vad jag kunde göra för att fixa det, hittade en uppgift att programvaran till SonyEricsson telefoner kunde ställa till det och jag hade deras sunkiga synkprogram på datorn, så snabbt åkte det, använder inte telefonen här i alla fall...
Så då fungerade det i flera veckor utan problem. Så i helgen började det strula igen. Den här gången började jag med att ta bort alla plugins som jag hade till MM, men det hjälpte inte. Så då åkte det ut. Nu provar jag Foobar2000, en trevlig spelare som jag använt till audioböcker sedan länge, tyvärr har den inte någon bra översikt över låtbiblioteket, jag har i alla fall har ännu inte upptäckt någon. Men jag fortsätter att leta. FB2k har en stor community som fixar plugins och skins så någonstans ska det väl finnas något användbart.
Tips mottages tacksamt. Och jag återkommer sannolikt om detta.
Så då fungerade det i flera veckor utan problem. Så i helgen började det strula igen. Den här gången började jag med att ta bort alla plugins som jag hade till MM, men det hjälpte inte. Så då åkte det ut. Nu provar jag Foobar2000, en trevlig spelare som jag använt till audioböcker sedan länge, tyvärr har den inte någon bra översikt över låtbiblioteket, jag har i alla fall har ännu inte upptäckt någon. Men jag fortsätter att leta. FB2k har en stor community som fixar plugins och skins så någonstans ska det väl finnas något användbart.
Tips mottages tacksamt. Och jag återkommer sannolikt om detta.
Saturday, January 10, 2009
Ghost in the radiator
Strax före jul såg jag en dokumentär på SVT om Chelsea Hotel på 23e gatan i New York. Hotellet är känt för alla författare, musiker och konstnärer som bott där längre eller kortare tid. 1995 i november tillbringade jag två nätter där. Jag var på väg tillbaka till Genéve efter en konferens i Washington D.C. och ville passa på att återvända till New York, jag hade varit där för första gången i mars året innan och det besöket hade givit mersmak.Så väl incheckad där var jag rejält trött efter en hård vecka med sena kvällar så jag tänkte ta det lugnt första kvällen. Så ett besök i en butik rätt över gatan resulterade i ett sex-pack, tilltugg och på samma sida som hotellet låg en pizzabutik där jag köpte två Calzone. På väg tillbaka till rummet la jag märke till en sötaktig lukt i korridoren, inte olik den doft man ibland kan känna på rockkonserter, men kanske framförallt på reggekonserter. Nå det var ju ett ställe där många "fria" människor bodde så varför inte.
En snabb koll i tv-programmet visade att X-files var kvällens höjdpunkt. Det visade sig vara den episod där vi mötte Eugene Victor Tooms för första gången. En kannibal som äter upp sina offers lever, som om det inte räckte hade han också möjligheten att krypa genom väldigt trånga luftkanaler och pressa sig genom öppningar något större än en normal brevlåda. Så det blev lite läskigt där trots ölen och pizzan.
Jag somnade lite senare bara för att vakna halv fyra på natten efter en hemsk mardröm. Drömmen utspelade sig i rummet där jag sov och jag sov där samtidigt som någon med en lufttrycksborr höll på att rasera vägen bakom sängen. Det slutade med att sängen och jag i den föll ut från åttonde våningen rakt ned i gränden bakom hotellet, då vaknade jag. Sängen stod kvar i rummet, på samma plats som den stått när jag somnat. Men borren kunde jag höra, men nej, det var inte en borr, det var elementen som lät.
Så i filmen om Chelsea Hotel berättar en av de bofasta om elementen och hur de kan låta. Enligt den här personen hade Bob Dylan inspirerats av elementen oväsendet i elementen och beskrivit dem med en textrad i "Visions of Johanna".
Var hamnar en sån upplevelse på "jag mötte Lassie-skalan"? Eller handlar det mer om "six degrees of separation"?
----------------
Now playing: David Byrne, Brian Eno - Life Is Long
via FoxyTunes
Subscribe to:
Posts (Atom)